Två veckor...

-i Stockholm känns så spännande men samtidigt så skrämmande. Jag kommer vara ensam ,det är det värt. Just nu kan jag knappt vänta på utmaningen, jag kommer gråta. Med mig ska jag ha ibuddy som håller mig sällskap. Jag vet redan vad jag ska ha på mig första dagen, om det nu inte är för kallt.

Let's start counting the days

Juletid

Varför inte lägga in en såndär halvful och stämningsfull bild på en tomte? Jo, det känns som det är det rätta.

Julafton är här och det är som vanligt (varför låter det alltid så tråkigt när man säger så?), familjärt och mysigt.

Yes, jag är på bra humör och jag tycker fortfarande om julen

just nu...

...vill ag få koll påsaker och ting. Jag vill att praktiken ska spikas, lussevakan, 25:e och nyår. Men mest av allt vill jag dircka vin med underbara vänner och krama min syster, bara 8 dagar kvar tills hon kommer

Förgyll min dag och sov i min säng

Mindre än två veckor kvar...

...sen är min kära syster tillbaka i Sverige för ett tag, och jag längtar så. Att Jonna kommer hem på julen är nog en del av anledningen att jag tycker mer om julen nu, när alla flyttar åt sina olika håll känns det ändå som att julen aldrig förnädras, och det är underbart.

En annan sak som också är underbar är min praktikplats, eller den som jag är 80% säker på att jag får. Mer tänker jag inte säga eftersom jag inte vill ge mig själv falska förhoppningar. Jag håller tummarna i smyg och jag hoppas ni (läs du eftersom det bara är en person som läser denna blogg) gör det också

Ikväll

blir det en kväll fylld med Jennifer och Lisa, härligt. Väntar på Lisas sms som berättar hur planeringen ser ut, jag har saknar henne. Imorgon bär det av till Lund för ett möte om ett framtida jobb, spännande. Det var allt jag ville tillägga.
Jo, just det...jag saknar Jonna. Kom hem? Längtar efter vinterna för din skull

Stockholm var himmelskt

och allting blev underbart med Katarina bredvid.
Tåget blev inställt påvägen dit så det var väl det som var negativt, sen gick allting som en dans.
Beyond Retro var en upplevelse, många klänningar som man velat ha men inte något tillfälle att ha dem till. Vandrarhemmet i gamla stan var tyst om man inte räknar med mig och Katarina, detta var musikens dagar. kvällarna spenderades på mysiga resturanger och god mat och livliga konversationer om bl.a. sekter.
Vi var t.o.m. kulturella och var på slottet (kungen var där någonstans men han ville inte visa sig) och vid dramaten och lite andra fina ställen.
Det bästa inköpet var stövelkängorna från Zak second hand i wasastan som även den blev en favoritaffär, mycket för den söta tanten som ägde den, nu vet jag allt om hur man ska ta hand om sina skor. Resan avslutades på en fik i Wasastan där vi satt och mös och njöt av den sista timmen i Stockholm. Stockholm blir nog aldrig för tråkigt för att drömma sig bort i. En jättechihuahua påminde mig om mopsen i vardagsrummet, geten på balkongen och mig och Katarina i vår lägenhet i gamla stan, så ska det bli.

Du gör allting underbart

En fika med farmor

Igår var jag hemma hos famor, ibland kan jag inte låta bli att bli irriterad på henne och hennes ärlighet. Igår sa hon "jag tyckte du var lite rund i somras men nu verkar du gå ner igen" och jag blev så överraskad, är det bara farmor som vågar säga sådant? Kanske är det just det som är så skönt med henne, hon är ärlig och jag kanske inte borde bli irriterad.

Senare tog vi en fika och jag frågade henne om det var något som hon ångrar att hon inte gjort, hon tänkte efter lite och sedan sa hon "njae...eller jag hade nog viljat dansa mer" och jag bara log, hon var så lätt på det. Vi började prata om hennes ungdom, om killen som inte tyckte om att dansa, om farfar, om statusproblem, om sex och massa annat. Hennes ögon glänste när hon berättade om danserna på lördagskvällarna och allt det som hörde till. Jag vet att detta låter så tråkigt och bla bla bla men jag önskar, verkligen önskar, att jag hade kunnat se henne, när hon dansade och hur hon var då. Hon kanske var lika ärlig då som nu, så nej, jag ska inte irritera mig på det där längre eftersom jag tror att hon är den enda som vågar säga om jag har gått upp i vikt eller äter för onyttigt (hon trodde jag skulle börja äta mer weinerbröd när jag blev vegetarian, istället för biff liksom) eller något annat negativt.

Hur som helst älskar jag min farmor och jag ska på maskerad ikväll. Jag ska vara en glamourkvinna, tror det blir lite 50-tal över henne, hon blir vacker. Så senare drar divan iväg med sitt mouserrande vin, ikväll är jag underbar

Låt mig vara som alla andra...

och lägga upp något när man är på datakunskapen. Men nu blir det faktiskt inte ett deprimerande inlägg(jag får iaf skilja mig lite från min vanor). Jag är glad, vet inte varför. Kanske är det för Lisa förgyllde min dag igår och innan dess gjorde Louise det och några andra underbara. Dagen innan var inte fullt så lyckad men det behöver jag inte tänka på nu (eftersom jag har tänkt på det alla timmar på dygnet dessa dagar). Men ja, jag är glad.
Underbart glad och jag behöver inte förklara varför, inte just nu iaf eftersom lektionen är slut och jag är fri

Han ska flytta

Och allting blev så verkligt. Jag har inte tänkt så mycket på hur tiden flyger iväg, för det gör den. Jag har alltid velat bli äldre, men inte när jag tänker på hur ensamt det är här hemma när man är det enda "barnet". Jag orkar inte känna mig mer ensam och det finns inte så mycket mera att göra. Jag antar att jag bara är nostalgisk och tänker på alla saker som man gjort tillsammans som det inte finns plats för att göra nu. Även om vi stannar på samma ställe hela vårt liv så är vi inte barn längre, det är väl bara jag som tror det. Jag kommer i vilket fall sakna honom, Albin, oavsett hur det blir

yes, du har rätt

Jag skriver aldrig när jag mår bra. Jag är lycklig. Men du är ju inte här just nu, och jag sa aldrig till dig när du var här hur mycket jag saknat dig. Jag sa inte att jag suttit och gråtit när jag fick brevet som du skickat. Det är antagligen saker som du redan listat ut, något som du redan vet.
En sak som jag berättade var låtrecensionen om låten, att en låt kan betyda så mycket. Ja, ibland är jag blödig och gråter av det mesta.

Nej, nästa gång en bokstav, en mening, ett inlägg skrivs här ska det vara när jag är glädje.

Bajs

yes, så är det nu. Nu är ingenting bra. För det första så känner jag mig ensam, har varit i Grekland i en vecka så just nu känns det som alla har glömt mig (så är det nog inte, jag är bara dramatisk), jag är back i skolan och det ger mig alltid ångest. Så denna fina söndagen hemma i Sverige ska ägnas åt effektiv pluggning, kul? nej. Det finns iaf några saker som jag kan glädjas åt, t.ex. en mysig afton med Louise ikväll. Dessutom kommer min kära syster hem imorgon, hon valde dock en dålig vecka eftersom denna vecka blir fylld med matte, fackteckning, logg, materiallära och lite annat smått och gått. Jag hoppas att Jonna kommer som en solstråle och gör så att allt känns lite lättare. Så nej, mitt liv är inte dåligt..bara lite segt just nu. Nu ska jag ner och äta frukost och sen börjar helvetet (haha, dramatiken flödar)

Hej
jag är dålig
jag skriver aldrig
jag är här nu

Det händer så mycket just nu. Ny skolan, nya planer och snart bär det av till Grekland. En vecka i Grekland kommer bli underbart. Även om jag får panik när jag kommer efter så är det antagligen värt det (fråga mig om två veckor igen).
Just nu är jag nöjd, jag är skitnöjd. så jag har inget mer att säga denna fina dag förutom att jag ska ha fackteckning idag och jag suger på det. Så akta er kära klasskompisar, jag kommer gråta

Måndag

Tänkte att jag kunde börja med att berätta om utställningen som jag var på i måndags. Jag kan börja med att säga att kläderna var otroligt väl gjorda, självklart var de också oerhört fina. Färger var de som gällde mixat med hantverk av olika slag (hur hinner kvinnan med?). Carolina (designern) var en otroligt intressant person och berättade om hennes utbildnig och liknande. Hon berätta då om henne tid på Saint Martins i London och det var mycket spännande att lyssna på, hon berätta bl.a. att det värsta med utbildningen var allt skitsnack och alla falska människor som gick där. Lärarna var det bästa och det var det man betalade för(45000 per termin i fyra/tre år) då lokalerna var så skötta. Kostnaden var något jag uppmärksammade (självklart vet jag att finns många utbildningar som kostar lika mycket men har var nämligen inte material inräknat. Varenda sytråd och tygstycke skulle betalas. Ibland undrar man verkligen hur man ska klara sig ekonomikt. När endast(endast och endast, inte så endast egenligen) slutkollektonen går på 50 000 blir man orolig. Man börjar förstå mer och mer hur allting måste klaffa för att man ska kunna ha en chans att lyckas. Jag har självklart länge varit medveten om vilken talang och tur man måste ha, men när man stod där och hörde på hur pass mycket hon hade slitit för hennes karriär förstår man hur pass liten chans man har själv. Jag får hoppas att jag aldrig blir så pass naiv och loj att jag tror att det är lätt att nå så stora mål, då lär jag aldrig komma fram. Mersmak fick jag förstås av utställningen, slita som ett djur med något som man verkligen brinner för (nu blev allt plötsligt så klytschigt). Men vem vet, kanske jag blir den designern jag vill bli eller så kanske jag nöjer mig med att jobba som städerska (jag menar, vem vet vad man vill när man blir gammal?)

hur som helst, nya skolan är fortfarande underbar. Nästa textil lektion börjar jag sy på ett förkläde (väldans coolt), vi går iaf framåt.

Nu blir det promenad med Thea tills mat serveras (hoppas jag, orkar inte laga själv). Senare blir det kanske en kvällspromenad med Lisa.

btw, om det skulle vara någon av de estaka som läser här skulle vara intresserad av Saint Martins är det bara att läsa om det i den nyaste Elle-katalogen (den svenska) som det finns ett litet reportage om denna skola, enjoy

Tisdag

Malmö var fint, fyllan kom inte som den skulle. Istället blev den halv och jag var bara allmänt irriterad på allt. överlag var kvällen dock mycket trevlig även om humöret inte var på topp.

Och nu har skolan börjat, och det känns bra. hur patetiskt det än låter kändes det så stort när man fick sin symaskinsplats och fick prova på den lilla fina raksömsmaskinen. Man fick helt enkelt en dethärärsårätt-känsla och det var glädjande. Det är fortfarande det individuella valet som måste ordnas denna veckan och det kommer bli komplicerat eftersom jag vill få ut så mycket som möjligt av de teoretiska ämnena samtidigt som jag vill ha tid till textil, men det ordnar sig på något sätt(det har ju gjort det för nästan alla andra så varför inte för mig?).

Imorgon bär det av till Karlshamn där vi ska titta på en utställning av Carolina S wallin, en tjej som har gått textil för några år sen. En rätt mångsidig designer med både lekfulla plagg med intressanta skärningar, romantiska inslag, kaxighet, färger, stickat och massa annat. Känns som det kommer bli en intressant dag som följer denna.

http://carolinaswallin.se/

Jag hoppas

att vi ska vinna över regnet så jag kan vara lycklig ikväll.
Det ryktas om att festen fortsätter i kristianstad efter Malmö, om det stämmer så är det ju alltid något man kan hoppas på. Dock räcker Malmö för mig då jag har skola imorgon och försöker iaf vara duktig. Men fylla och tåg blir det ikväll, om nu regnet vill ge sig och folket fortsätter att vara underbara. Det jag hoppas mest på är att Lisa hänger på då jag saknar henne förmycket just nu.

En typiskt söndag

Idag har jag inget att skriva, så detta inlägget kommer vara i stil med de där videobloggarna där tjejen aldrig har något intressant att säga. Tur att det då inte är lika många som lider av att jag inte har något att säga. Fast egentligen, som vi alla vet älskar vi dessa osmarta (eller bara låtsas dem?) tjejer som pratar om massa olika saker som de har en åsikt om och avslutar inlägget med "men jag är ju bara sexton år så jag har ju ingen koll egentligen". Dessa tjejer (finns det inte några killar som gör likadant?) är helt enkelt ett bra samtalsämne, under dagen igår kom det nog upp minst fyra gånger. Jag kan verkligen inte låta bli att läsa även om de inte handlar om något intressant egentligen. Innan förstod jag aldrig vad som var så kul med att läsa om någon annans liv och det förstår jag egentligen inte nu heller men det är något som gör det. Trots allt är ju dessa tjejer(och kanske killar) duktiga på att göra sig intressanta, även om man inte förstår vad som är intressant.



Det som egentligen skulle skrivas här från början var att denna dagen blir framför TV:n, nu är det dags för lite "sex and the city"-maraton. Jag hoppas att kvällen blir trevlig och mysig, dock orkar jag inte ta tag i något själv så jag får se vad som händer
Tack för igår tjejer, det var underbart

Malmö åter igen

Nu har ännu en runda till malmö gjorts. Det resulterade i en ny kjol och en byxdress och ett humör som är på topp. Jag, Anna och Katarina ägnade oss mer åt att prata än att handla (ekonomiskt och bra). En underbar dag som senare ikväll fortsätter i Ekestad som är den bästa avslutningen på denna dag som det går att få. Där ska Katarina, Anna, Emy, Elin och jag själv samlas för en underbar traditionskväll (vad som menas med det är halvt sekretessbelagt).

Lisa har kommit hem och jag var superglad för en stund, sen kom jag på att jag inte kommer lyckas att träffa henne innan hon försvinner för ett tag igen. När hon väl kommer hem ordentligt är det hon och jag som sitter på österäng på den rosa filten och myser och går hem och planterar våra barn i krukor

Bild som representerar Malmö på något sätt
(klänning är köpt där)
aning onödigt
men det skiter jag i

Fredagsnöjen

Vet inte riktigt om denna helgen kommer föreställa en typisk helg, själv hoppas jag ändå på musik, vänner och lycka. Ringde nyss min kära syster, tyvärr visar det sig att hon skaffat sig ett liv där borta (no offence, jag är glad för din skull:)) så hon hade inte tid, men den som väntar på något gott.
Nästa stopp är garderoben för att få lite kläder på sig och sen blir det parkhäng eller liknande med Desirée innan jag möter upp mamma. Jag tänkte att en runda på stan med min kära moder hade inte suttit fel, sen dansens terminslut känns det som vi inte har umgåtts "utanför huset".
Planerna för kvällen är inte så glasklara men jag hoppas på en kväll med skratt och underbara människor, jag saknar er alla.
Av någon anledning har jag känt mig en aning osocial på sistone och det har verkligen inte varit med mening, har själv känt mig lite ensam till och från. Så nu får jag ta mig i kragen och hitta mina vänner så ni inte glömmer bort mig helt när jag försvinner bort till Hässleholm i nästa vecka

En heldag

Yes, idag var det jag och Louise som begav oss till Lund, jag på jakt efter kläder och Louise var på jakt efter en macbook. Självklart så lyckades båda, till slut. Bilden nedan visar en klänning (bilden ger dock inte klänningen så mycket cred) som köptes idag, inte i Lund utan i Malmö som vi åkte senare. Det inhandlades även två andra klänningar, två tröjor, smink, en kjol och ett par skor (...jag tror det var allt). Jag behöver lite matriell lycka (hur dumt låter inte det?). En underbar Louise förgyllde dagen och jag är lycklig.

Idag är det dags att dra hem till pappa, ska bli skönt. Självklart inte för att jag har något emot min mamma utan för att det är så tomt utan Gizzel (katten), det går knappt att somna.

Falska förhoppningar

Något med Stockholm blir det tyvärr inte. För en gångs skull var inte pengar problemet, nu var det boendet som ej kunde finnas. Katarinas släktingar(?) kunde vi tyvärr inte bo hos och min släkt är tyvärr inte bosatt där man vill att den ska vara. Så Stockholm får vänta för vår del så får jag nöja mig med en shoppingtur till Lund sålänge.

Just nu känner jag på mig att denna dagen kommer bara försvinna, jag kommer inte göra något vettigt överhuvudtaget. Kanske jag sätter mig vid symaskinen för en gångs skull. Det hade varit en självklarhet om jag hade hittat min idébok med "skisserna" men den är inte där jag la den. I och med detta så får jag fantisera lite innan jag sätter igång, några idéer ska jag väl komma på, det är bara orken som behövs. Jag kanske får sitta lite längre vid datorn och hitta inspiration (oj, vad coolt allt låter) till något nytt, önska mig lycka till.

P.S. En tripp till köpenhamn till tivoli hade verkligen inte suttit fel just nu

Måndag

Igår var det söndag och då hände det mer an vad jag trodde skulle hända. Jag vaknade vid nio (varför gör jag alltid det när jag har druckit?) och sen parkerade jag mig framför TV:n. Inte förrän vid tre hörde jag av mig till Elin för en fika. Som ett plus fick jag reda på att Katarina kommit hem och en fika skrevs in i planeringen. En timme senare träffades vi tre på house of bagels och fick även sällskap av Thea och Emmy. Låter inte så intressant alltihopa men trevligt var det iaf. En kvällspromenad vit halv tio med Emy blev det också, mysigt.

Nya tankar om Stockholm har dykt upp, känns som det inte är lika omöjligt längre att spendera några dagar där i lsutet av denna veckan. Hade varit så underbart att strosa runt på gatorna med Katarina bredvid och hitta mysiga fick, shoppa och sitta vid vattnet och ta det lugnt. Så nu är det bara för mig att hålla tummarna så det verkligen blir av, tänkte ringa Katarina ikväll (hon kanske t.o.m. är sugen på en kvällspromenad med mig) och höra om resan kan bli av (det är ju trots inte alls säkert än). Jag får försöka intala mig själv att inte hoppas förmycket.

Jag och mamma

i Stockholm, 07

Mot Billinge

Idag är det en ny dag
och denna nya dag börjar hos kusinerna.
Påvägen dit hämtar vi mormor, hon fyller år.

Så det är där denna dagen har sin start, inte så intressant som det låter.
Jag hoppas iaf att jag hittar bra musik på ipoden och att kvällen blir underbar, jag behöver det.

Nu är det över

Gizzel lever inte mer
Det är ensamt
och jag vill inte ha en guldhamster längre
jag vill har Gizzel

När jag väl satte mig vid datorn så tänkte jag gå in och kolla min systers blogg (kan ju inte skriva ut den här eftersom den är lite hemlig av sig), och samtidigt som jag läste om Gizzel där och blev mer och mer ledsen över det så började saknaden av Jonna klämma sig fram bredvid sorgen. Kort sagt, jag är inte glad just nu. Jag känner mig ensam (ska dock träffa Malin just nu så sällskap får jag iaf), men livet måste gå vidare.

Så lilla Gizzel, som Jonna sa, du kommer få det bra i katthimlen (även om himlen inte finns, kan man ju alltid hoppas att den finns i kattversion) med din mamma och alla andra släktningar. Jag kommer länge tro att du kommer vara hemma hos mamma och gnälla på mig när jag låter förmycket när jag kommer hen sent.
Jag saknar dig

Sen morgon

Ja, då har man äntligen vaknat. Eller om jag ska vara ärlig vaknade jag för två timmar sen men det känns dock som jag vaknade för en halv sen. Som vanligt har jag inte gjort ett skit, även om jag nu har varit uppe en tid, men om jag nu ska hitta saker jag hunnit göra (för att få mig själv på gott humör) så kan jag glänsa med att planeringen av kvällen har blivit bättre. En tripp till stranden står nämligen på menyn och vårt problem gällande hemresan kvarstod ända tills nu. Skjuts hem är fixad, dock finns det lite andra saker som också behövs fixa men det är endast småsaker (säger vi).

Yes, då bär det alltså av till Lund imorgon med lilla Lisa. Oavsett hur vi mår imorgon så blir det av oavsett, det har vi nästan skakat hand på. själv har man ju nu tjänat ihop lite pngar så lite kan man ju handla. Ska nog vara så pass duktig att jag skriver en liten lista över vad jag vill köpa så det inte endast blir impulsköp. Något som jag redan vet ska stå på listan är iaf en spetsblis eller en klänning med spetsdetaljer. Om jag bara kunde köpa mig längre hår också så hade jag varit glad, men det där med hårförlängning känns inte så bra (blir ju inte lättare när man har rött hår heller). Om någon där ute i cyberspace har något magiskt tips skulle det alltid hjälpa, en aning iaf:). Så kom gärna med era tips. Skönt att ni (läs jag själv) kan bestämma själv när jag ska läsa detta och klaga över hur patetiskt allt låter.

Nej, nu får det bli något av denna eftermiddagen. Vad vet jag inte än men något får den väl vara bra till.

"Godnatt du onda kraft. Sov gott i din lilla runda dosa. Sov, tills jag behöver dig; så vitt det beror på mig skall jag icke väcka upp dig i otid. Det regnar idag, men imorgon skiner kanske solen. Och först om den dagen gryr, då själva solskenet tyckes mig förpestat och sjukt, skall jag väcka dig för att få sova själv" - Hjalmar Söderberg

dålig är vad jag är

Jag kommer aldrig kunna skriva saker här regelbundet. Det hade varit så fint om jag skrev något här varje dag, inte för någons annans skull (eftersom det inte är någon annan som läser) utan för min egen. Jag skulle vilja vara så pass duktig att jag skulle få tummen ur röven och skriva mina funderingar här. Nästan varje dag när jag är ute och går funderar jag på små ting som jag hade velat skriva ner men som aldrig blir det, mitt problem är att komma igång helt enkelt.

Så när jag väl sitter här så har jag inte så mycket att säga. Jag har inga funderingar idag. Det enda jag tänker på just nu är att min katt är nära döden och jag är helt ensam. Klarar inte ens av att titta på min andra, friska katter utan att få en liten tår. Det här är en typisk dag för mig att tycka synd om mig själv. Jag sitter ensam, ingen hör av sig (ioförsig hör jag inte heller av mig till någon så jag får väl skylla mig själv egentligen), min katt är döende, mina Lundplaner försvann och nu sitter jag här framför datorn. Men det finns en sak som är postitiv iaf (om man nu kan kalla den positiv), jag skriver ett inlägg på denna "underebara" blogg som jag klagat över att jag aldrig gör. Ett pluspoäng till Fia så jag känner att det är något positivt med denna dagen

Grillning

så...ikväll bär det av till parken med fina människor.
Grillning är planeringen för kvällen och jag kör på potatissallad, den nya favoriten.
Det ska bli trevligt att känna sig hemma igen efter vistelsen i England som jag inte kan få ur tankarna, alltid lika underbart. Självklart saknar jag syster, redan när jag kramade henne hejdå var gråten i halsen, herregud vad jag ska vara dramatisk hela tiden. I vilket fall som helst så saknar jag henne och England just nu.

Nu får jag börja göra vid mig så jag kommer iväg någon gång.

remember to swim sister!;)

Låt mig börja om på nytt

så att säga