Nu är det över

Gizzel lever inte mer
Det är ensamt
och jag vill inte ha en guldhamster längre
jag vill har Gizzel

När jag väl satte mig vid datorn så tänkte jag gå in och kolla min systers blogg (kan ju inte skriva ut den här eftersom den är lite hemlig av sig), och samtidigt som jag läste om Gizzel där och blev mer och mer ledsen över det så började saknaden av Jonna klämma sig fram bredvid sorgen. Kort sagt, jag är inte glad just nu. Jag känner mig ensam (ska dock träffa Malin just nu så sällskap får jag iaf), men livet måste gå vidare.

Så lilla Gizzel, som Jonna sa, du kommer få det bra i katthimlen (även om himlen inte finns, kan man ju alltid hoppas att den finns i kattversion) med din mamma och alla andra släktningar. Jag kommer länge tro att du kommer vara hemma hos mamma och gnälla på mig när jag låter förmycket när jag kommer hen sent.
Jag saknar dig