Tänkte att jag kunde börja med att berätta om utställningen som jag var på i måndags. Jag kan börja med att säga att kläderna var otroligt väl gjorda, självklart var de också oerhört fina. Färger var de som gällde mixat med hantverk av olika slag (hur hinner kvinnan med?). Carolina (designern) var en otroligt intressant person och berättade om hennes utbildnig och liknande. Hon berätta då om henne tid på Saint Martins i London och det var mycket spännande att lyssna på, hon berätta bl.a. att det värsta med utbildningen var allt skitsnack och alla falska människor som gick där. Lärarna var det bästa och det var det man betalade för(45000 per termin i fyra/tre år) då lokalerna var så skötta. Kostnaden var något jag uppmärksammade (självklart vet jag att finns många utbildningar som kostar lika mycket men har var nämligen inte material inräknat. Varenda sytråd och tygstycke skulle betalas. Ibland undrar man verkligen hur man ska klara sig ekonomikt. När endast(endast och endast, inte så endast egenligen) slutkollektonen går på 50 000 blir man orolig. Man börjar förstå mer och mer hur allting måste klaffa för att man ska kunna ha en chans att lyckas. Jag har självklart länge varit medveten om vilken talang och tur man måste ha, men när man stod där och hörde på hur pass mycket hon hade slitit för hennes karriär förstår man hur pass liten chans man har själv. Jag får hoppas att jag aldrig blir så pass naiv och loj att jag tror att det är lätt att nå så stora mål, då lär jag aldrig komma fram. Mersmak fick jag förstås av utställningen, slita som ett djur med något som man verkligen brinner för (nu blev allt plötsligt så klytschigt). Men vem vet, kanske jag blir den designern jag vill bli eller så kanske jag nöjer mig med att jobba som städerska (jag menar, vem vet vad man vill när man blir gammal?)
hur som helst, nya skolan är fortfarande underbar. Nästa textil lektion börjar jag sy på ett förkläde (väldans coolt), vi går iaf framåt.
Nu blir det promenad med Thea tills mat serveras (hoppas jag, orkar inte laga själv). Senare blir det kanske en kvällspromenad med Lisa.
btw, om det skulle vara någon av de estaka som läser här skulle vara intresserad av Saint Martins är det bara att läsa om det i den nyaste Elle-katalogen (den svenska) som det finns ett litet reportage om denna skola, enjoy
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar