Han ska flytta

Och allting blev så verkligt. Jag har inte tänkt så mycket på hur tiden flyger iväg, för det gör den. Jag har alltid velat bli äldre, men inte när jag tänker på hur ensamt det är här hemma när man är det enda "barnet". Jag orkar inte känna mig mer ensam och det finns inte så mycket mera att göra. Jag antar att jag bara är nostalgisk och tänker på alla saker som man gjort tillsammans som det inte finns plats för att göra nu. Även om vi stannar på samma ställe hela vårt liv så är vi inte barn längre, det är väl bara jag som tror det. Jag kommer i vilket fall sakna honom, Albin, oavsett hur det blir