och timmarna drar iväg
som om det vore
en saga
Jag vakar med musik
som jag aldrig kommer
vara en del av
Nuet
är en del av mig
och jag
kanske får storhetsvansinne
Jag är en del av dethär nu
och vad ni än säger
så ser jag det fantastiska
Blod som jag inte ens
visste fanns
sipprar långsamt fram
från ådror
som har skapats av
dig
vi existerar
en klyscha kommer att sägas
men ljug mig inte rätt upp i
ansiktet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar