Torsdag

Jag lämnade dig

jag tappade dig

och lät dig ligga

Du förlät mig

du tog mig tillbaka

jag är rädd för att du snart ska förstå

att du ska inse

vad som är verkligt med oss

Jag vet att du är rädd

jag känner dina skakiga händer genom orden

känner det i takt med mellanrummen

men dina färgade tankar finns kvar

Jag önskar

att min bil fungerade

att Berlin fortfarande var våran stad

Jag vet inte var vi hör hemma

Du borde hålla fast mig

Låt mig inte gå

För snart

kommer vi förstå

att knäna

inte tål mer grus