Onsdag

och idag kom jag på att sommaren 2009 aldrig kommer tillbaka.
Det var som att vakna upp lite.
Det var en underbar sommar, så underbar att det kändes som jag glömde allt allvar.

Det var skönt men allvar måste man ju ha, och nu är det jävlari allvar. För allt går lite smått åt helvete men jag försöker flyta med och se något positivt med det. Annars får jag fixa så att det vänder. Därför skickar jag en liten hälsning till dig om att du ska ge mig en chans så ska jag bevisa vad jag kan, att jag verkligen kan göra något bra. Jag har lagt så mycket tid på skolan (och görfortfarande) och någon gång måste jag fan få cred för det, annars skiter jag snart i det.

Så du, ge mig en chans, snälla?

som en liten parentes tänkte jag även avsloja att imorgon blir det långkjol, premiär! Då får vi se hur det går. Det svishar nog bra ska du se