Och jag väntar på dig så jävla mycket hela tiden, jag tror ingen förstår hur mycket egentligen. Och jag hoppas verkligen att du inte förstår det, hur patetisk hade jag verkat då?
Och ibland hoppas jag att du är lika patetisk som jag så vi kan ha något gemensamt. Och ibland önskar jag att jag aldrig träffat dig. Men mest önskar jag att du varit här just nu, på ditt konstiga vis.
A, ta mig till emmaboda nu så jag glömmer att vara patetisk!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar