Torsdag

Och jag funderar vidare på hur fan man kommer fram till varför man ser upp till folk. Vad med folk som gör att man ser upp till dem och beundrar dem. Du inget speciellt men jag ser upp till dig så mycket. Visst, du är smart, cool, snygg och allt detdär men det är ändå konstigt. Det är dock inte detta som skapar denna beundran (tror jag) utan något annat som inte är rellevant. Under hela min barndom har jag beundrat dig och det känns nu mera som en självklarhet på något sätt, som det är något som jag alltid tyckt och det känns lagom patetiskt. Jag förstår när jag beundrar cool människor jag hittar på olika bloggar och folk som är så sjukt smarta att man dör, men ibland handlar det om något annat. Jag vet verkligen inte var jag vill komma med detta, kanske detta är ett sätt att hjälpa mig själv att komma underfund med denna stora, otrloligt viktiga fråga. Men vad ska man göra med tiden som man inte orkar lägga på annat än på att skriva onödiga texter? Jo, man skriver en text på en miniblogg man har som knappt någon läser och hoppas på att någon läser det och tycker "fan, vissa folk tänker för mycket"
Just nu har jag bara lust att radera all denna text, men vafan....skit i det. Du är du, och ja beundrar dig, du är underbar och jag är stolt över att jag tycker det!